Hundar har ett i grunden annorlunda språk än vi människor. Hunden talar vargspråk, vi talar primatspråk. Det krävs en viss insikt i hundens signalsystem för att vi inte ska misstolka vad hunden menar och reagera felaktigt!
Det jag tänker fokusera på här är de signaler som oftast missas eller missförstås: hundens lugnande signaler. Jag har tagit mig friheten att här skriva in mänskliga "översättningar" till hundens signaler. Hundar tänker naturligtvis inte som oss, men jag tycker ändå att översättningen fyller en funktion i att underlätta vår förståelse.
Mina hundar är båda mycket bra på att uttrycka sig, så jag får med jämna mellanrum bevittna följande: Popsy ligger på sängen och är morrar irriterat för att Mårran är för nära. Mårran vill visa att det visst går bra att hon är i samma säng, och uppvisar följande tecken (alltid i samma ordning, det är hennes sätt):
På alla sätt hon kan talar Mårran om för Popsy "Jag är inte ett hot, jag vill inte slåss, jag vill inte ta något som är ditt, jag vill dig väl.". Det har inget att göra med rangordning eller underkastelse, det är helt enkelt ett signalspråk som är nödvändigt för att rovdjur ska kunna leva tillsammans i flock.
Andra vanliga lugnande beteenden:
Alltså är det inte för att en unghund är "obstinat" eller "dominant" som den vill börja leka när ägaren blir irriterad för att hunden sprungit förbi i en inkallning, utan den försöker lugna sin arga ägare. Att hunden sätter sig sakta eller går långsamt på tävlingsplanen är inte för att den "vet att man inte får korrigera på tävlingsbanan" utan för att den känner av att ägaren beter sig annorlunda och försöker lugna denne. Roa dig med att se hur många hundar som vänder bort blicken, gäspar, eller slickar sig om nosen när ägaren kommer tillbaka efter en platsliggning... det betyder sällan att ägaren använder obehag i sin träning, utan att hunden tycker att hela situationen varit pyttelite obehaglig och inte vet riktigt om ägaren är helt nöjd.
Nosande är ett beteende för sig, just för att det tar fram det värsta i många hundägare...
Ofta så är nosande bara just nosande, för att något luktar intressant, men då och då råkar man ut för hundar som nosar för att bli av med stress. Att hindra nosande med straffande metoder kan alltså ha helt motsatt effekt!
Titta på din hund när den nosar (om du har en nosig hund). Om den verkligen verkar lukta intresserat på marken (vanligt t.ex. efter ett regn som förstärker markens dofter, eller på en tävlingsplan där många redan gått på samma ställe) så är det antagligen bara rent intresse som du motverkar dels genom att belöna ofta med riktigt bra belöningar (så att det lönar sig mer att jobba med dig än att nosa) och dels genom att använda nosandet i sig som en belöning (lägg på kommando och låt hunden nosa efter utfört jobb).
Om den däremot nosar frenetiskt, utan att egentligen verka lukta, så kan det röra sig om ett avstressande beteende. Hunden är av någon anledning osäker i situationen och avreagerar sig genom nosande. I detta fallet anser jag att hunden bör ges tillfälle att lugna ner sig och finna säkerhet i lugn och ro, genom en kravlös promenad eller en sysselsättning som den behärskar och tycker är rolig. Först när hunden börjar kännas "normal" igen (en bra indikation är att den kan tänka sig att leka med en leksak eller med dig) är det läge att be den utföra något svårare.
När jag jobbar med mycket stressade hundar och hundar som är koppelaggressiva blir jag väldigt glad när hundarna första gången väljer att sätta nosen i backen istället för att bli hysteriska eller göra utfall. Det visar att hundarna börjar få kontroll över sitt eget beteende, och aktivt försöker lugna sig själva och sin omgivning. Jag jobbar mycket med godisletande på marken och belöning långt ner för hundar med den typen av problem, precis som vi automatiskt blir lite gladare om vi ler (vissa hormoner frigörs oavsett om man är glad eller inte) så blir stressade hundar lite mer avslappnade om de sänker nosen.
Att känna igen när din hund visar lugnande signaler gör att du vet när den uppfattar dig eller omgivningen som hotande (om än aldrig så lite) och kan agera därefter. Du kan dessutom lägga till ytterligare en dimension genom att använda signalerna själv, för att lugna din hund och berätta för den att det som den trodde var ett hot inte alls är farligt.
Signaler som är speciellt effektiva att använda (min erfarenhet):
Den sista signalen som jag tänker ta upp är att gå emellan när två individer verkar börja bråka. I en flock vill hundarna undvika slagsmål in i det längsta och verkar två hundar bli lite stela och börja mäta varandra med blicken så går en annan hund och ställer sig mittemellan. Det är alltså INTE hundspråk att låta två hundar "göra upp" genom slagsmål. Det leder endast till mer osäkerhet och aggression, och i värsta fall allvarliga skador. Tvärt emot vad många tror så slåss inte hundar för att "få högre rang" utan av helt andra orsaker (oftast försvar av resurs eller osäkerhet). Det är också just denna signal som hunden använder när den går emellan två människor som kramar varandra, det har inget att göra med att hunden blir "svartsjuk"