Hur du planerar din träning
De allra flesta klickertränare är bekanta med mantrat ”fundera – planera – träna – utvärdera”. Det låter logiskt att det gör hundträning effektivare att träna genomtänkt, men exakt vad är det man ska fundera över? Hur gör man en planering? Ett effektivt träningspass – hur ser det ut? Och det här med utvärdering, är det nödvändigt? I denna artikeln delar jag med mig av hur jag tänker och gör, jag hoppas att du kan plocka något som passar just dig.
Fundera
Det första du behöver är ett mål. Om inte du vet vart du vill är det omöjligt att förmedla det till din hund! Är det ett tävlingsmoment så är internet en guldgruva. Gäller det vardagslydnad så får du lita till din fantasi, tänk dig hur du vill att det ska se ut.
Målet bör vara konkret. ”Att få en bättre inkallning” är ett önskansvärt mål, men det är svårt att veta när man uppnått det. ”Hunden ska när jag visslar genast vända och sätta full fart mot min utsträckta hand, där den sedan sätter sin nos” är tydligare och du vet precis vilka delar som ingår och hur du vill att de ska se ut.
Målet bör vara positivt formulerat. ”Hunden ska inte hoppa upp på gäster” och ”hunden ska hälsa på gäster genom att sätta sig framför dem” kan tyckas säga samma sak, men skillnaden hur man tränar det första och det andra är väsentligt olika. Fokusera på vad du vill att hunden ska göra!
Målet bör också vara tidsbestämt, helt enkelt för att man ska få ändan ur vagnen och faktiskt träna.
Sedan börjar du fundera över vilka metoder det finns för inlärningen. Vill du träna med eller utan hjälp? Handlar det om ren operant träning (hunden väljer beteende baserat på tidigare konsekvens), eller vill du påverka hundens förväntan genom att bygga en association hos hunden (en händelse leder till en annan, oberoende av vad hunden gör)? Vill du använda hjälper? Target? Locka med en godbit? Tillrättalägga miljön? Jag tänker mig det som olika vägar att ta sig från punkt A (det hunden kan idag) till punkt B (målet). Vill jag bara komma så fort som möjligt från A till B, eller är vägen viktigare än målet? Ibland väljer jag att träna på ett speciellt sätt (tex med target, eller ren frishejping) helt enkelt för att träna mig själv. Ibland väljer jag att träna saker som min hund kanske har svårt för (kanske stimuluskontroll eller baklängeskedjning) på enkla småtrix istället för ”viktiga” tävlingsmoment. Var ska beteendet fungera? Vill du ha en signal på beteendet eller vill du att en viss miljö ska vara en signal i sig? Vilken signal? Det är mycket enklare för din hund om du har funderat över allt detta INNAN du involverar din hund i träningen!
Ibland kan det löna sig att dessutom fundera över vad hunden redan kan – kanske finns där något i beteenderepertoaren som ni kan modifiera och använda? Min terrier tävlar i rallylydnad, där det bla ingår att vi snurrar 360 grader till vänster. Lilla lydnadshunden ville gärna sätta sig i snurren, vilket ger 10 minuspoäng direkt. Efter lite funderande beslöt jag mig för att använda något hon redan kunde, att gå runt en kloss med baktassarna på och framtassarna av klossen, i själva snurren – det är fysiskt omöjligt för henne att sätta sig med bakbenen uppe på en kloss. Jag fick in många klick för en korrekt tassförflyttning, kunde byta ut klossen mot en vanlig tasstarget (för baktassarna), och sedan ta bort den helt.
Planera
Planeringen är trappan med alla de små steg som tar dig och hunden från A till B, detta kallas ”stegringsplan” eller ”kriterieplan”. Trappan är helt enkelt din vägbeskrivning för den metod du har valt från det din hund kan idag till ditt satta mål. Ju fler små trappsteg – ju enklare för din hund att ta sig från steg till steg, och ju färre repetitioner på varje steg.
Det första du gör är att fundera över vilka delbeteenden som ingår i ditt slutmål. En vardagsinkallning för mig består av följande delar: lämna något lockande (ofta), vända, springa full fart, sätta nosen mot min handflata. Vart och ett av dessa beteenden kan tränas separat, för att själva beteendekedjan ska bli riktigt stark. Alltså får varje beteende sin egen trappa. Sedan behöver du planera för att sätta ihop beteendet – vill du baklängeskedja? De flesta av oss behöver tänka genom en baklängeskedjning innan vi börjar träna den, att tänka baklänges är lite knepigt ibland. Ytterligare en trappa gäller vilken miljö och med vilka svårigheter hunden ska klara att utföra beteendet. Om du vill ha en säker vardagsinkallning behöver du planera att träna inkallning i gradvis svårare miljöer, och i varje ny miljö sänka övriga svårigheter i början och sedan gradvis öka. Det finns väldigt många steg mellan ”hunden klarar inkallning i trädgården, utan störning” till ”hunden klarar inkallning i skogen där det just sprungit förbi ett rådjur”.
Om du har satt en tidsgräns för ditt mål är det mödan värt att sätta dig ner med en kalender och också sätta upp tidsgränsen för de delmål som ingår. Om du vill starta lydnadsklass ett om tre månader behöver du planera för vad hunden ska kunna på tävlingsdatumet. För att komma dit – vad behöver din hund träna varje månad? Varje vecka? Varje träningspass? Jag vill när som helst kunna stoppa min träning och fråga mig själv om det jag för tillfället håller på med för mig närmare eller längre bort från mitt mål. En långsiktig träning går inte alltid framåt i jättekliv, men den går stadigt framåt från pass till pass.
En planering får aldrig bli statisk! Ibland går det snabbare än man trodde, och då kanske du kan hoppa över några trappsteg. Ibland fastnar man någonstans, och får uppfinna flera trappsteg. Ibland upptäcker man att hunden eller man själv inte trivs med den metoden man valt, då gör man en ny planering. Alla hundar och förare är olika, en planering som fungerat klockrent för ett ekipage kan sällan kopieras rakt av till ett annat ekipage och fungera lika bra.
Träna
Det är här du lägger större delen av din tid. Det är omöjligt att lära hunden något, eller att själv bli en bättre tränare, om man inte tränar hund! Ibland råkar jag på elever som har vissa problem som de vill lösa, och när jag föreslår en metod som jag tror kan fungera säger de ”Ja, jag har läst om det där, det verkar jättebra, men jag har inte vågat prova.” Du MÅSTE våga prova! Vem bryr sig om du inte tar den rakaste vägen från A till B? Känner du dig osäker på att lägga på signal på ett beteende, så börja med ett ”tramsbeteende” som är helt oviktigt för dig. Det viktiga är att du övar på att träna hund, och hunden övar på att lära sig! Så länge du tränar hund på ett sätt som utesluter obehag finns det ingenting som du inte kan fixa senare. Visst är det irriterande att upptäcka att man fått bieffekter som man inte ville ha, exempelvis om man använder en musmatta för att få hunden till rutan och den under tävling springer till den vita målade fläcken i gräset, men det är samtidigt sådant man lär sig av.
Hur ser då ett ultimat träningspass ut? Det varierar, såklart, men detta är den ”stomme” som jag vanligtvis utgår ifrån:
Ett pass består av flera akter på ca 1-2 minuter. Under en akt har jag ett kriterie som jag klickar för, ibland med en lätt stegring om hunden svarar bra. Jag försöker hålla en lyckandeprocent på ca 70 -90%, det är ett ganska enkelt sätt för mig att se till att mina kriterier är på lagom nivå.
Mitt pass börjar oftast med en kort (eller längre om min hund inte känner sig tillfreds i omgivningen)promenad, sedan får hunden leta upp sin filt - sin ”parkeringsplats” - där den vet att den är lugn och trygg.
Innan jag sätter igång en träningsakt har jag helt klart för mig vad jag ska titta efter och klicka för, jag har belöningen på rätt plats, och klickern (eller om jag vill använda någon annan markör) redo. Under själva träningen försöker jag att inte tänka alltför mycket, utan bara agera enligt min planering med full fokus på hunden. När akten är slut pausar jag hunden på filten, och utvärderar vad som just hände. Om jag har en instruktör eller träningskompis är detta rätt tid för feedback, inte under själva akten! En ny planering inför nästa akt – är jag nöjd med vad vi uppnådde, behöver jag höja eller sänka mina kriterier, vill jag träna vidare på samma beteende eller byta beteende? När allt detta är klart (ibland går det på 30 sekunder, ibland tar det längre tid) startar jag upp en ny akt för min hund.
Jag tycker om att kunna växla mellan att hunden bjuder beteenden spontant, och att hunden väntar på signal – alla grundfärdigheter ska kunna plockas fram i både ”spontanmappen” och ”signalmappen”. Jag skiljer på detta för mina hundar med hjälp av mitt första klick: klickar jag för ett spontant beteende så är det ett ”spontanpass” och hunden fortsätter testa, startar jag akten med att ge hunden en signal så är det ett ”signalpass” och hunden förstärks enbart för att följa mina signaler.
I en spontanakt vill jag att hunden ska upprepa eller utveckla det den senast blev klickad för. Om jag belönar min hund ”ur position”, hunden måste bryta sin position för att få sin belöning (genom att kasta godisbiten, med en frisignal, eller med lek), så vill jag att den upprepar samma sak. Om jag belönar ”i position”, hunden håller den position jag klickade för (godis i munnen), så vill jag att hunden utvecklar därifrån. ”Ur position” använder jag för att få fram lägganden, sättanden, ställanden, ingångar, uppsökande av position eller target, osv. ”I position” använder jag när ligg ska bli kryp, sitt ska bli stå, stå ska bli backa, osv.
Under en spontanakt är det oftast ett och samma beteende som jag klickar för genom hela akten, eller möjligtvis växlande mellan två. Exempel: antingen lägganden med belöning ur position för att få upp hunden emellan, eller skiften mellan stå-ligg-stå-ligg där jag klickar växelvis för båda och belönar i position så att hunden direkt är redo för nästa skifte. Fördelarna med att träna mycket spontant är många, den som jag upplever som viktigast är att mina hundar verkar älska att få ”bestämma själva” och aktivt fundera ut hur de får mig att klicka istället för att jag säger åt dem vad de ska göra.
I en signalakt blir signalerna som ”små klick” för att hunden väntar på nästa signal istället för att själv börja testa sig fram. Har jag sagt ”sitt ” så är det just sitt som gäller tills nästa kommando ges! Är det förvirrande för hunden att jag växlar mellan de olika typerna av akter inom ett och samma pass? I början, definitivt. Men eftersom jag är konsekvent så lär de sig förvånansvärt fort exakt när de ska bjuda och när de ska lyssna! Eftersom mina hundar är vana att växla så kan jag direkt plocka ut tex ett ställande under gång där min hund helt plötsligt inte har den precision jag vill ha, fila till ställandet utan signal under ett – två akter, och sedan plocka in det i momentet igen.
Vad gör jag när det blir fel? Det beror på hunden, beteendet, och målet. Under en shejping eller i tidig inlärning är det vanligast att jag bara ignorerar felen och låter hunden testa vidare. Om hunden väljer fel beteende i mappen (jag ville att hunden skulle utveckla sitt till ligg, men min hund valde stå), eller utför fel beteende på en signal, kan jag säga ett glatt ”hoppsan” och så börjar vi om – för mina hundar fungerar det som information ”det var trevligt, men inte just nu”. För mig är det viktigt att inte hunden tar min felsignal som ett straff, den ska tvärtom fungera som en liten förstärkare, som ett ”tack för att du vill jobba med mig, det är lönt att fortsätta”. Vissa hundar är känsliga för felsignaler, de tar även den vänligaste felsignal som ett ”nej, inte så” och blir låga och passiva – då använder jag det naturligtvis inte, utan tar hellre en lite längre paus om hunden återkommande gör fel och låter hunden rensa hjärnan med en kort lek eller nosrunda.
Jag försöker undvika att direkt sänka mina kriterier om hunden börjar göra fel. Exempel: om jag tränar att hunden ska hålla apporten, hunden klarar fem sekunder ett par gånger och sedan börjar den spotta ut efter tre sekunder. Då är det naturligtvis lockande att ”börja om ”och sänka kriterierna till tre sekunder, och det kanske är precis vad just den hunden behöver, men det jag har märkt är att man då gärna fastnar vid den nivån. Hunden misslyckas ett par gånger – matte börjar klicka för ett enklare utförande – hunden blir alltså förstärkt för att ”ge upp” genom att svårighetsgraden sänks. Dessutom så blir den lägre nivån ytterligare förstärkt. Det behövs sällan – den nivån kan ju hunden redan!
Det jag istället gör är att vi tar en kort paus. Jag berättar för hunden att jag älskar den ändå, även om det blev lite tokigt, och förvånansvärt ofta så är hunden sedan tillbaka på den svårare nivån och håller fem sekunder utan problem. Skulle det inte vara fallet utan jag har verkligen gått för fort fram, så tränar jag inte mer på apporteringen just där och då utan tar upp den igen dagen efter på den lägre nivån.
Blir det fel i en baklängeskedja så bryter jag alltid med en glad felsignal och gör om från början. Händer det upprepade gånger så delar jag upp kedjan i flera överlappande delkedjor, eller inser att en länk inte är tillräckligt tränad och tränar den separat.
Om det blir fel i en framlängeskedja med flera moment (flera moment i tävlingslydnaden, flera skyltar i rallylydnaden, flera hinder i agilityn)så testar jag följande: fungerar detaljen? Fungerar delmomentet? Fungerar hela momentet? Fungerar kedjan i den ordningen som jag valt? Fungerar kedjan med den störningen som jag valt? Om det är så att min hund gör fantastiska ställanden under gång men efter en inkallning går upp så i varv att hon inte längre ställer sig snabbt, så tjänar det inte mycket till att bara träna själva ställandena – jag behöver träna på ställanden efter en inkallning.
Utvärdera
Utvärderar gör jag i huvudet löpande genom hela passet, efter varje akt, men jag tycker också om att göra en enkel skriftlig utvärdering av passet som helhet. Det som är viktigt för mig är datum, tid på dygnet, plats, vad vi tränade, vad som fungerade, och vad jag ska ändra på. Därtill brukar jag notera om det fanns någon speciell omständighet (min hund var ovanligt trött, en ny sorts leksak fungerade toppenbra, min hund reagerade på en annan förare som skrek på sin hund – träna på att det inte är farligt, osv). En träningsdagbok behöver inte vara något som är jobbigt att föra, jag har min liggande på soffborde framför TV:n och använder reklampauserna på kvällen till att skriva lite. Kommer jag inte ihåg en detalj så var den säkert inte viktig.
En kompis till mig har ett ”post-it-system” , hon sammanfattar det viktigaste i passet i en mening som hon skriver på en post-it-lapp och sätter på kylen för att tänka på tills nästa träningspass. Exempelvis ”Mera fartövningar hela veckan” eller ”träna skvallra på grannens katt” eller ”kanonapportering idag, fortsätt med metallapporten!”. Ett enkelt sätt att fokusera sina tankar och komma en liten bit närmare sitt mål!
Sammanfattning
Fundera – planera – träna – utvärdera är fyra steg till bättre träning. Hur mycket tid du vill eller behöver lägga på de mer teoretiska bitarna bestämmer bara du själv. Det viktiga är att det är roligt att just TRÄNA hund, och de övriga delarnas funktion är att hjälpa er att ha ännu roligare!
Andra inlägg
Nytt i bloggen
Senast skrivna artiklar
Team Kelpiestuds
