Vad är Rallylydnad?

En av de nya hundsporterna som vinner mest mark just nu är rallylydnaden. I USA är det sedan länge en stor hundsportgren, och i Sverige planeras den bli en officiell tävlingsgren till 2012 (i skrivande stund, sådant kan ändras). Vad är då rallylydnad?

Tävlingsregler

En rallylydnadsbana består av ett antal skyltar som bildar en bana, 15x24 meter i omkrets. På varje skylt står en kort instruktion till den övning som ska utföras vid skylten. Man tävlar i tre olika nivåer: nybörjarklass, fortsättningsklass, och avancerad klass. När man fått tre godkända resultat på en nivå blir man automatiskt uppklassad till nästa nivå. Får man tre godkända resultat i avancerad klass blir man "rallylydnadschampion".

Varje ekipage börjar med 100 poäng, och sedan får man avdrag för varje "fel" som hund eller förare gör. Avdrag görs med ett, tre, eller tio poäng, beroende på hur grovt felet anses vara. Ett poäng kan vara t ex snusande, hunden ur position mer än ½ meter, hunden sätter sig mer än 45 grader snett, eller tveksamt utfört moment. Tre poäng kan vara hotfullt kommando, vält skylt eller kon, eller bristande kontroll. Tio poäng kan vara felaktigt utfört övning, mycket bristande samarbete, eller grovt förarfel. Ej godkänd blir man om man inte når upp till 70 poäng, om hunden är utom kontroll, om kopplet är konstant sträckt eller hunden är ständigt ur position, om hunden gör sina behov i ringen eller lämnar ringen, om hunden hoppar hindret från fel håll, eller om man hoppar över en övning. För att få höga poäng krävs det alltså en hund som är följsam och uppmärksam förutom att den naturligtvis ska kunna övningarna.

Precis som i agilityn får man prata med sin hund och hjälpa och visa den med handtecken. Precisionen är inte lika viktig som i tävlingslydnaden, hunden behöver inte gå exakt fot eller sätta sig exakt rakt utan det viktiga är glädjen, följsamheten och samarbetet. Man får däremot inte belöna med godis eller leksak eller leka med hunden på banan, man får inte heller röra vid hunden. Kommandon får inte ges med hotfull röst.

Tävlingsbanan byggs av domaren, och innan tävlingen börjar leder domaren en banvandring och förklarar banans utförande och svarar på frågor. Man brukar få ca tio minuter till att titta på banan och bekanta sig med skyltarna (utan hund). Ekipagen går sedan banan en och en. I nybörjarklassen är det koppel på, i de övriga klasserna är hunden lös. Publiken och övriga tävlande befinner sig ofta nära banan, vilket kan ge en kraftig störning för vissa hundar.

Skyltar

Det finns många skyltar att välja på och oräkneliga sätt att kombinera dem, och en bana är inte den andra lik. Beroende på var i Sverige man befinner sig så används lite olika skyltar (beroende på om man är mest influerad av Danmark, USA eller Norge) och utförandet skiljer sig lite. Arbetet för att få sporten officiell innefattar att hitta ett svensk regelverk som gäller vid alla tävlingar, än så länge får man vara uppmärksam vid banvandringen och fråga domaren vid tveksamheter. Jag beskriver här enligt de regler som i nuläget betecknas som "svenska". Än så länge är alla tävlingar inofficiella.

Det finns sammanlagt 50 skyltar. Av dessa är 31 anpassade till nybörjarklass, ytterligare 13 skyltar läggs till i fortsättningsklass, och de sista 6 skyltarna används endast i avancerad klass. Banans skyltar är numrerade i den ordning de ska tas Som på en agilitybana), man passerar alltid till vänster om skylten om inte annat anges. Övningen utförs mitt framför skylten (svängar, 270-snurrar, och vändningar), i höjd med skylten (360-snurrar), bakom skylten (sidosteg) eller snett framför skylten i rörelsespåret (övriga). I konövningar är första konen placerad precis vid skylten.

Jag delar upp skyltarna i olika grupper efter vad som ska utföras.

Start och mål

Startskylten är alltid den första skylten (naturligtvis). Man ställer upp med hunden sittande vid vänster sida och väntar på startsignal. Målskylten är den sista skylten, när den passeras slutar tidtagningen. (Observera att trots att det heter rallylydnad, så är inte tiden viktig. Tiden används enbart för att skilja ekipage åt som uppnått samma poäng, då vinner den bästa tiden. Rallylydnad ska utföras i normalt tempo!)

Svängar, vändningar, snurrar och sidosteg

Man kan svänga till höger eller vänster, 90, 180, 270, eller 360 grader, med eller utan halter beroende på klassens svårighetsgrad. Hunden ska hålla sin position vid vänster sida. Vid halt ska hunden sitta. Sidosteg utföres endast till höger, i nybörjarklass helt i rörelse, i fortsättningsklass med halt före och efter stegförflyttningen. Här ingår också den sk "tysksvängen" där föraren svänger vänster och hunden svänger höger bakom förarens rygg för att komma på rätt sida.

Positionsändring

Hunden ändrar position vid förarens vänstra sida. Nybörjarklassen innehåller endast sitt och sitt-ligg, fortsättningsklassen två positionsbyten efter varandra (sitt-ligg-sitt), och i avancerad klass ingår även stå (sitt-stå-sitt eller sitt-stå-ligg). Läggande under gång som kommer i nybörjarklassen innebär att när föraren stannar lägger sig hunden direkt, utan att sitta först. Ekipaget fortsätter sedan framåt direkt från ligg. I denna gruppen lägger jag också 1-2-3 steg framåt, där ekipaget gör halt (hunden sätter sig), sedan går ett steg-halt, två steg-halt, tre steg-halt, och därefter fortsätter framåt.

Frontarbete

Ett flertal skyltar innebär att hunden från sin position vid vänstersidan ska sätta sig mittemot sin förare (så nära att föraren hade kunnat klappa hunden på huvudet), och därifrån återgå till utgångsposition vid vänster sida antingen genom en ingång från vänster eller en ingång från höger bakom förarens rygg. Beroende på klassens svårighet görs detta ur rörelse eller från stillastående, och avslutas med en halt eller med att man genast fortsätter framåt. I nybörjarklass får man hjälpa hunden rätt genom att ta ett par steg bakåt. Här finns också 1-2-3 steg bakåt, där hunden ur rörelse kallas till sitt i frontposition, följer föraren när föraren backar ett steg-halt, två steg-halt, tre steg-halt (hunden sitter vid varje halt), och sedan återtar utgångsposition vid vänstersidan med valfri ingång. Ekipaget fortsätter genast framåt utan att hunden sätter sig vid vänstersidan.

Tempoändring

Redan i nybörjarklassen stöter man på sakta marsch, språng marsch både från rörelse och från sittande, och vanlig marsch.

Koner

Koner används i nybörjarklassen till enkel och dubbel slalom (man rundar sista konen och går även slalom tillbaka i dubbel slalom) och spiral till höger och vänster (man rundar först tre koner, sedan de två första, sedan endast den första). Beroende på hur övriga skyltar är placerade så skiljer sig både ingången och utgången från bana till bana. I fortsättningsklassen tillkommer "åttans frestelser" där man ska gå i en åtta runt två koner med två frestelser (oftast godisbehållare) placerade som störning på varsin sida.

Stadga

I nybörjarklass ska hunden kunna sitta eller ligga stilla när föraren går ett varv runt den, i fortsättningsklassen även stå. Skyltarna inleds med en halt där hunden sitter vid sidan och avslutas med att föraren kort stannar till utan att hunden sätter sig innan man går vidare. Ställande under gång kommer i avancerad klass, hunden ställs under gång, föraren går ett varv runt den stillastående hunden, pausar kort vid hundens sida, och ekipaget fortsätter framåt, allt utan att hunden sätter sig.

Sändande över hinder

Hindret är obligatoriskt i fortsättningsklassen, och ska vara med två gånger i avancerad klass. Föraren sänder hunden över hindret och går eller springer själv på höger sida om hindret. Hunden återtar sin fotposition efter hoppet.

Backa tre steg

Förare och hund backar tre steg, från rörelse utan halt, och fortsätter sedan framåt. Endast avancerad klass.

Honnören

För att bli godkänd i avancerad klass krävs också att hunden efter avslutad bana utför det som kallas en "honnör". Hunden kopplas, visas till honnörsstationen, och ska där hålla sittande eller liggande position antingen vid förarens vänstersida eller framför föraren under den tid som det tar för nästa startande att utföra banan (vanligtvis ca två minuter). Domaren bestämmer vilken position och ställning hunden ska ha, det är detsamma för alla startande i klassen.

Rallylydnaden är tänkt som en sport för alla som vill aktivera och kanske tävla sin hund, men tycker att tävlingslydnad känns strikt och tråkigt (eller som komplement). Det är enkelt att träna (inga speciella attiraljer behövs mer än koner och eventuellt skyltar), det är varierande och enkla övningar, och även en lite äldre hund (och förare) klarar utan problem den fysiska delen. Mycket vikt läggs vid att träning och tävling ska genomsyras av ett positivt synsätt!

Om man vill tävla lite mer "på allvar" så krävs naturligtvis en helt annan tanke bakom tränandet. Hunden ska klara ett antal varierande övningar (10-15 skyltar i nybörjarklass), den ska kunna hålla koncentrationen på sin förare trots störningarna på en tävlingsplats, och den ska klara att jobba intensivt och varierat utan godis eller lek i två-tre minuter. Eftersom banorna skiljer sig åt kan man inte ta hjälp av en strikt ordning som i tävlingslydnaden, utan hunden måste verkligen kunna övningarna flytande och handlingsystemet måste vara glasklart för att undvika förvirring. Satsar man på en karriär som går högre än nybörjarklass bör man direkt lägga bort onödiga hjälper och göra sin träning så "ren" som möjligt. Visst kan man locka och lura hunden runt en nybörjarbana, kanske tom de tre gånger som krävs för att bli uppklassad, men hundar är inte korkade… förr eller senare kopplar de ihop "tävling" med "ingen belöning", och det är ingen bra utgångspunkt för en lång och blomstrande tävlingskarriär!

I nästa artikel tar jag upp hur man kan lära in de olika skyltarna, problemlösning för vanliga problem, och hur ett handlingsystem kan se ut. Den sista artikeln handlar om tävlingsträning, att få hunden att långsiktigt fungera på tävlingsbanan och inte bara i träningen.