Konsten att ligga stilla
Alla ni hundägare som har en hund som gärna både ligger och stannar kvar - ni vet inte hur lyckligt lottade ni är! För många av oss andra är platsliggningen det moment som får upp pulsen i 190 på tävlingsbanan. Inte nog med att hunden ska ligga kvar, den ska dessutom ligga både stilla och tyst.
Min problemhund
För min hund Mårran verkade detta vara en omöjlighet. Hon är medvetet tränad att vara väldigt bunden till mig eftersom hon som valp var väldigt självständig, och hon tycker dessutom att okända hundar är lite otäcka.
Våra problem var i huvudsak två: antingen reste hon sig och kom efter mig när jag lämnade henne, eller också låg hon och skruvade på sig, nosade i gräset, rullade lite, och glömde mitt i alltihop vad hon höll på med och ställde sig upp.
Efter tre års träning har jag nu en hund som ligger glatt, uppmärksamt och stilla. Det har tagit mycket fundering, forskning i hundböcker, och omvärdering av träningsidéer att komma hit, och jag vill gärna dela med mig av ett träningsupplägg som bevisligen fungerar.
Svårigheterna med platsliggning
Det kan verka enkelt för hunden, bara att ligga och ligga kvar. Men sätt dig in i hundens situation: I en stressig miljö mitt ibland en massa nya människor blir du helt sonika lämnad av den person du litar mest på. Även om du förstår att det är meningen att du ska stanna kvar så är det lätt att börja väga över på ena benet, stoppa händerna i fickorna, börja klia sig på näsan, osv. Detta är saker som vi gör för att vi känner oss okomfortabla och osäkra. Det är inte så svårt att förstå att hundar reagerar på samma sätt!
Dessutom lägger vi ofta lök på laxen genom att försöka nagla fast våra hundar med blicken. Hunden tolkar detta som att vi är hotfulla och dominanta, och kommer framkrypande till oss för att blidka, visa underkastelse och lätta upp stämningen. Blir vi då irriterade och slänger ner hunden i backen blir hundens krypande än värre...
Passiv platsliggning kontra aktiv platsliggning
“Traditionell” inlärning av platsliggning bygger ofta på att det är ett passivitetsmoment. Hunden ska känna sig trygg, lugn och avslappnad på sin plats. Absolut inget fel i detta, men vad gör man om hunden helt enkelt inte blir lugn? Eller om problemet är omvänt, hunden blir alltför avslappnad och glömmer av den anledningen vad det var den skulle göra?
Aktiv platsliggning kan låta som en motsägelse, men det betyder helt enkelt att hunden ser det som en uppgift att ligga stilla och vänta. Den har sin belöning i tankarna och vet att enda sättet att få bollen / godiset / berömmet är att fokusera på att ligga...helt...stilla. På så sätt får man en hund som verkligen har förstått vad den förväntas göra, och därför är betydligt säkrare och mer störningstålig än en hund som bara råkar gilla att ligga stilla.
Var gick det snett?
Tyvärr är man som tränare inte alltid så snabb att se sina fel som man borde vara. Det tog nästan ett års träning med “traditionella” metoder (och värre) innan jag faktiskt började tänka.
Först tittade jag på vad Mårran egentligen gjorde, vad mina huvudproblem var. Vi hade som sagt två: hon ville inte bli lämnad och hon ville inte ligga stilla. Det handlade inte om en vilja att leka med andra hundar eller hävda sig , det handlade om att hon inte visste vad jag förväntade mig och därför blev väldigt osäker. Dessutom hade jag alltid berömt henne när jag kom tillbaka och övningen var slut, istället för när hon var som duktigast dvs under tiden hon låg ner.
Jag bestämde mig för att sluta med alla typer av tvång, bestraffningar, hårda ord, mm och enbart inrikta mig på belöningsträning med klicker. Jag siktade också in mig på att träna mindre intensivt men under en lång tidsperiod för att inte pressa vare sig henne eller mig. För att bryta vårt dåliga mönster slutade jag helt att träna platsliggning på appellplanen, den ville jag ha vigd åt träning som hon tyckte var rolig och som vi garanterat lyckades med.
Mårran är inte vidare förtjust i leksaker, men hon gillar beröm och kel och köttbullar. Jag använde alltså som primär belöning först att jag kom tillbaka till henne, och sedan en liten bit köttbulle medan hon fortfarande låg ner.
Som riktlinje för svårighetsnivån använde jag 80%-gränsen, dvs att hon skulle lyckas 8 av 10 gånger.
Vägen dit
Jag satte medvetet ingen tidsgräns på mitt “projekt platsliggning”, däremot försökte jag i stora drag planera hur träningen skulle läggas upp innan jag satte igång att träna. Jag ville koncentrera mig på störningsträning och miljöträning, och på att lära in ett precist utförande (att hon skulle ligga helt stilla).
Del ett bestod av platsliggning inomhus. Vi började träna i badrummet när jag borstade tänderna för att få bort att hon reste sig när jag vände ryggen till, jag kunde ju se henne i badrumsspegeln. Jag hade med klickern och några frolic (inomhus gillar hon frolic), och ökade successivt tiden som hon fick ligga. Gick hon upp kallade jag henne lugnt tillbaka och la om henne. Eftersom jag enbart tränade tiden som hon skulle ligga sänkte jag kraven på att hon skulle ligga helt stilla. Det viktiga var att hon stannade kvar.
Del två var ren störningsträning. Första steget var att ligga stilla när hon blev klappad. Sedan började jag gå runt henne och över henne. Jag hoppade groda, jag sprang hit och dit, jag gjorde lekinviter, allt jag kunde komma på. Hela tiden var jag nära henne, för att direkt kunna bryta och lägga om henne vid behov. Hon började se vår träning som en rolig lek, jag försökte lura upp henne, men hon var för smart...
Detta gjorde vi först inomhus, sedan utomhus, till slut på alla möjliga platser. Jag var aldrig längre ifrån henne än kopplets längd, så vi kunde träna på torget, på busshållplatsen, i stallet, osv.
När hon inte längre gick att “lura” upp började jag låta henne ligga samtidigt som jag tränade den andra hunden. Klicket fungerade då på båda två: Mårran blev klickad för att hon låg still och Popsy för att hon snurrade, eller hoppade, eller vad det nu var vi tränade. Ett roligt partytrick där Popsy hoppar över liggande Mårran fick vi på köpet.
Jag utnyttjade också kopplet för att dra i henne och försöka få upp henne på det sättet. Först bara rörde jag kopplet, sedan tog jag lite lätt, till sist drog jag rejält åt alla håll. Jag klickade när hon spjärnade emot som bäst, slackade direkt i kopplet och gav henne belöningen och mycket beröm.
Del tre tränade vi bara utomhus: ligga stilla. De andra delarna var tidsträning och störningsträning, nu ville jag ha precision. Jag fick idén att för att hindra att hon nosade, snodde runt, kliade sig osv, så ville jag träna in en alternativ ställning som inte gick att kombinera med rörelse. Jag valde att hon skulle ligga med alla fyra benen under sig, med höjt huvud, och titta på mig. Hon har aldrig tyckt att ögonkontakt är obehagligt, och hon intar gärna naturligt just den positionen. Vi började i lugn miljö, helt nära varandra. Eftersom jag ville ha precis denna ställningen på framtida tävlingar intog jag tävlingsposition med händerna utmed sidorna. Tack vare del ett och del två hade hon höga förväntningar om belöning och sökte genast min blick, och jag kunde klicka, gå tillbaka, och belöna medan hon låg. Successivt kunde vi öva i miljöer med mer och mer störning. Hittade hon något annat att titta på väntade jag tålmodigt tills hon fick tillbaka fokus på mig, klickade direkt och gick in och belönade. Först när hon låg med full koncentration trots störning i form av andra hundar började jag träna avstånd.
Slutligen, del fyra. Jag har insett att “projekt platsliggning” aldrig är avslutat. Först nu har vi börjat träna “riktig” platsliggning, på appellplanen, med andra hundar liggandes bredvid. Det fungerar riktigt bra, till min stora glädje. Jag tränar väldigt sällan på fullt avstånd, utan fortsätter med min störningsträning med hjälp av andra personer och andra hundar. Jag växlar detta med “tävlingsträning” där jag är i tävlingsposition, och naturligtvis vardagsträningen hemma på gården där hon får stanna kvar när jag matar hästarna eller fåren, eller hämtar något inomhus, eller slänger sopor, osv.
Vad som inte fungerar
Jag har på vägen fått många tips och råd av välmenande hundägare och instruktörer. Jag har provat mycket, tagit till mig en del, och förkastat en del. Lär av mina misstag och gör inte om mina dumheter!
Det kommer alltid att vara viktigare för en hund att aktivt visa underkastelse och blidka en arg ledare än att lyda ett kommando. Därför ger alla försök att bestraffa hunden när den inte ligger still helt motsatt effekt. Rädsla är den känsla som effektivast förstör alla möjligheter till inlärning, tätt följd av oro och osäkerhet.
Det är också lämpligt att se till att hundens övriga behov är tillgodosedda innan man lägger den. Det är svårt att ligga still om man behöver kissa eller fryser, vilket lilla Popsy tydligt lärde mig. Vi hade börjat tävla så smått, men när det blev kallt började hon resa sig under platsliggningen. Det gick så långt att när jag sa “stanna” kröp hon upp i sittande ställning, med öronen slickade bakåt och blicken bortvänd, helt säker på att nu var det dags att frysa och lida en stund...När jag väl insåg att det var min ogenomtänkta och taskiga träning som bar skulden löste vi problemet genom att byta kommando, lära om från början, och alltid träna med täcke vid minusgrader.
Jag tror att man skapar många av problemen i platsliggningen genom att gå för långt ifrån hunden innan den har förstått att den ska ligga kvar vad som än händer. Om den verkligen ligger kvar oavsett störning när man är nära, så är det lätt att öka avståndet. Håller man sig nära ger man trygghet, man har lättare att berömma och belöna exakt, och man kan lägga om direkt och behöver inte riskera att hunden kommer på eget bevåg.
Framför allt: låt det inte ta ett helt år innan du börjar fundera över om sättet du tränar på verkligen fungerar! Fundera först över vad du vill träna, planera din träning så noga som möjligt, träna kort och fokuserat, och utvärdera efter varje träningspass vad som gick bra och vad som gick mindre bra. På så sätt slipper du skapa felaktiga vanor och beteendekedjor som kan vara svåra att bryta. Facit på din träning får du vid nästa pass, har du kommit närmare ditt mål är det bara att köra på, står du still eller går bakåt får du fundera och planera lite till.
Referenslitteratur:
Ursula Wilby “Lydnad för tävlingssugna”
Niina & Kenh Svartberg “Med sikte på 10:an”
Yrsa Franzén-Görnerup “Vardagslydnad”
Eva Bodfält “Kontaktkontraktet”
Från Hundsport okt/07
Andra inlägg
Nytt i bloggen
Senast skrivna artiklar
Team Kelpiestuds
