Hunden som drar - Gå fint

Det finns två anledningar till att en hund drar i kopplet: antingen vill den komma till något, eller så vill den komma från något. Gemensamt för båda är att hunden inte vill vara vid din sida.
Vi hundägare är otroligt duktiga på att lära våra hundar att dra. Varje gång du tillåter din hund att komma framåt genom att dra, lär du den att det lönar sig. För många hundar är kopplet en välsignelse som tillåter dem att ha koll på var matte / husse finns utan att behöva titta efter. Vissa hundar ser det tom som sitt jobb att dra runt sin ägare på en daglig promenad...

Aktivitetspromenader

En stor anledning till att hunden inte vill vara vid din sida är helt enkelt att du är tråkig.

Tittar man på två hundkompisar som är ute tillsammans så kan man se dem nosa rätt på sorkhål, gräva lite, äta gräs, jaga kaniner, kissa på samma fläck, leka tafatt eller brottning, alltid tillsammans. De har hela tiden koll på vad den andra gör, för tänk om den hittar något roligt!

Precis så bör du göra med din hund. Om du ser till att hitta kul aktiviteter på promenaden så blir du mer värd i din hunds ögon - det lönar sig ju att vara hos dig! Både spontankontakten och inkallningen kommer att bli bättre, din hund kommer ogärna att lämna dig om du helt plötsligt ”hittar” en skattgömma med köttbullar som du roffar åt dig nästan allt av. En ouppmärksam hund mår också bra av att ägaren helt plötsligt ”försvinner” och måste sökas rätt på. Speciellt valpar som inte har hunnit bli så självständiga brukar se till att hålla koll på en olydig, smitande ägare!

Tips på aktiviteter under promenaden:

  • "Hitta" godis på marken. Ät upp nästan alltihop första gången, bara lite smulor kvar. Nästa gång var du inte lika hungrig, din hund får lite mer. Börjar den hålla koll på dig och hinner fram snabbare, kan den få ytterligare lite till.
  • Göm godis i stubbar, under stenar, i gräset. Gör stort väsen av att hitta det, låt hunden hjälpa dig att leta.
  • Spräng in små träningspass i promenaden: en inkallning här, ett ligg kvar där, kanske träna slalom mellan träden.
  • Ta fram favoritleksaken som du hade i fickan, och kasta plötsligt iväg den och spring efter. Börja lek med den alldeles själv. Blir hunden intresserad kan ni leka en liten stund tillsammans. Avsluta innan hunden tröttnar för att förväntan ska vara hög till nästa gång.
  • Lek kurragömma! Kan du inte ”lura” din hund längre så be den sitta kvar, och kalla när du har gömt dig.
  • Börja helt plötsligt springa rakt fram. De flesta hundar uppskattar en god kapplöpning.

De här aktiviteterna är roliga för dig som ägare likaväl som för din hund. Viktigt att tänka på är att inte försöka locka hunden att vilja vara med, du gör din grej och vill den vara med är det trevligt. Vill den inte vara med så prova något annat.

Tips: Se till att det händer saker oftare när hunden är vid din sida än när hunden är upptagen av något annat – vissa hundar ser sambandet ”ouppmärksam hund = rolig matte” och det är inte riktigt vad vi vill träna. Det ska löna sig allra mest att hålla koll på dig!

Att ge efter för tryck

Att börja med halsband och koppelträning redan med en liten valp är att rekommendera. Det är inte rättvist att låta valpen dra dig runt dit den vill, om du inte vill ha det beteendet när den är stor och stark! Om valpen aldrig blir förstärkt (får komma dit den vill) vid fel beteende (dra i kopplet) utan konsekvent lär sig från början att det är slakt koppel som gäller när man vill något så är det så mycket enklare!

Eftersom hundar är mottrycksdjur (av naturen trycker tillbaka mot tryck) så börjar man med enkel halsbandsträning för att lära valpen ge efter för tryck istället för tvärt om. Kom ihåg: med en valp är korta, korta pass extra viktiga!

  1. Träna i en lugn och ostörd miljö. Valpen bör vara van vid att ha halsbandet på sig. Fäst kopplet i halsbandet.
  2. För ut kopplet vinkelrätt mot höger sida, så att ett tryck uppstår av halsbandet mot halsens vänstra sida. När valpen börjar spjärna emot låter du trycket bli statiskt (det varken ökar eller minskar). Vänta. Valpen upplever ett mycket mild obehag – något trycker mot halsen – och kommer förr eller senare att flytta sig så att trycket försvinner. Klicka, släpp efter, belöna med en godisbit. Upprepa tills hunden flyttar sig så fort den känner trycket mot halsen.
  3. Gör likadant åt vänster, framåt, och bakåt. Ha tålamod och låt det ta tid, varje nytt håll är en ny övning för valpen. Se till att du är i valpens nivå, står vi upprätt så indikerar trycket att valpen måste flytta sig uppåt. Trycket mot halsen blir nu signaler för hunden som talar om åt vilket håll den ska flytta sig för att få klick och godis.
  4. Res dig upp, träna samma sak. Nu är vinkeln annorlunda och valpen behöver tid på sig att generalisera.
  5. Börja träna i rörelse. Upprepa korta pass åt alla håll tills du kan styra runt din valp i kopplet med fjäderlätta koppelrörelser. Klicka också för att hunden håller kontakt med dig och går utan att sträcka kopplet.
  6. Byt miljö till en annan ostörd plats. Du behöver antagligen börja om från början och gå över alla steg igen, det är normalt. När det fungerar lika bra som tidigare byter du miljö igen, och igen, och igen. För varje ny plats kommer det att gå lite snabbare för din hund att förstå att reglerna är desamma.
  7. Börja med korta promenader. Om valpen blir ivrig och drar åt något håll så stannar du och håller emot, snart märker valpen att situationen är bekant. Vad var det som lönade sig när halsbandet tryckte mot halsen? Just det, att ge efter! Ute i verkliga världen är det ofta händelser som kommer att ta upp hela valpens medvetande, klicka ofta för att den går fint vid din sida i löst koppel.
  8. Efterhand slutar du klicka (du kan fortfarande berömma) för att valpen ger efter för tryck, och klickar istället bara när den går fint i löst koppel – det är ju slutmålet.

Sträckt koppel – stopp, slackt koppel - gå

Jag tror att alla hundägare vill kunna gå ut med en hund som själv tar ansvar för att kopplet är slakt, och vet att det bästa sättet att få det den vill ha är att be om lov. Men hur kommer vi dit?

Vi kan slå fast att om det hade fungerat att rycka i kopplet så hade inga hundar dragit, och problemet hade dessutom varit betydligt mindre bland äldre hundar än unghundar. Så är inte fallet. Tvärt om verkar det som att hundarna blir okänsligare och okänsligare ju mer man rycker, och man behöver mer kraft eller smalare stryphalsband. Så en gång för alla: att lära hunden gå fint genom koppelryck må fungera för vissa, men inte den stora massan. Dessutom är det jobbigt för ägaren, och ofta stressande och smärtsamt för hunden.
Vad som däremot fungerar är att binda kopplet runt midjan så att man inte själv börjar dra tillbaka, och att stanna så fort hunden drar. Jag pratar om tvärstopp: ”drar du så kommer du inte en millimeter!”. Se dig själv som en oböjlig järnstolpe, så har du rätt mentala bild. Stå sedan helt stilla. Så fort hunden släpper efter så berömmer du, lockar hunden till dig, belönar när den är hos dig, och provar igen. Här jobbar vi inte bara med godis som förstärkning, utan helt enkelt också att hunden får fortsätta framåt. Så fort du rör dig så kommer hunden att kasta sig framåt igen, om från början. Beroende på hur envis din hund är och hur länge den har lärt sig att dra i kopplet, så kommer det till slut att gå in i hjärnan att den måste ändra sitt beteende om den vill komma framåt. När hunden börjar utveckla en viss förståelse för systemet räcker det att stanna när den drar och fortsätta gå när den ger efter, alltså att enbart jobba med fortsatt promenad som förstärkning. Jag ser det som att när hunden drar i kopplet trycker den på min ”off-knapp”, när den släpper efter går jag tillbaka till ”on”. En hund som vill framåt ser till att hålla mig i ”on”-läge
I början kommer man inte vidare långt, men hundar lär sig snabbt bara man är konsekvent.
I svåra fall kan man börja backa, eller helt sonika vända på klacken och gå på andra hållet så fort hunden börjar dra (man har då några stegs spelrum innan den är först igen). Prata inte med hunden när den drar, titta inte på den, låt den själv lista ut att reglerna har ändrats så lär den sig snabbare. När den på egen hand närmar sig din sida och blir mer följsam är det läge att berömma den, men den måste själv fundera ut vad som gäller för effektivast inlärning.

Vissa hundar svarar väldigt bra på att få komma tillbaka och ”hämta” sin ägare när denne har stannat. Efter ett tag så blir trycket runt halsen en signal att vända om och komma till ägaren, vilket kan belönas både med en godbit och fortsatt promenad.

Lär hunden att ”hämta” sin ägare

  1. Jobba med vanligt koppel (ca 1,5 meter). Håll längst ut i kopplet. Så fort hunden drar: stanna distinkt (tänk järnstång) och stå still. Vänta. När hunden slår minsta blick åt ditt håll, eller slackar aldrig så lite i kopplet, klicka, beröm och locka hunden tillbaka om den inte kommer spontant, belöna hos dig, gå vidare.
  2. Samma sak, vänta ut en ordentlig huvudvändning innan du klickar. Lägg gärna till några steg i baklänges marsch medans du berömmer, innan du ger godiset och går vidare.
  3. Vänta ut att hunden vänder kroppen mot dig innan du klickar osv.
  4. Vänta ut att hunden tar ett steg mot dig innan du klickar osv.
  5. Vänta ut att hunden kommer mot dig, klicka när hunden är i rörelse mot dig, osv.
  6. Vänta ut att hunden kommer hela vägen bort till dig innan du klickar osv.
  7. Hunden har nu blivit belönad hos dig, under rörelse mot dig, med eller utan baklänges marsch, ett stort antal gånger. Vänta ut att den kommer hela vägen mot dig, klicka, belöna och fortsätt gå. Skär alltså ner på ”mellanfasen” med beröm och baklänges marsch.
  8. Inför att varannan gång hunden kommer får den klick och belöning, varannan gång ”bra” och ni går vidare.
  9. Byt om du vill till flexikoppel, gör om steg 1-8.

Två saker är mycket viktiga: att du verkligen stannar distinkt och visar hunden att om den drar så tar kopplet slut, och att du är helt passiv tills hunden själv väljer att byta beteende från dra till det du söker.

Du får alltså INTE falla i fällan att locka på hunden eller på annat sätt påkalla dess uppmärksamhet när ni står still. Du måste vara passiv tills hunden agerar, annars är risken stor att du förstärker precis det du inte vill ha - dragandet.

Om du inte har tid eller lust att träna så bör du använda något av dessa hjälpmedel för att hindra att hunden förstärks för att dra. Hunden lär sig alltid, inte bara när vi tränar. Du kan naturligtvis också ha hunden lös!

Hjälpmedel

Kombinationen stor hund - liten ägare är lätt något som resulterar i problem, just för att hunden rent fysiskt klarar av att dra iväg med ägaren. Jag använder huvudsakligen två hjälpmedel som ger bättre kontroll, att användas under en träningsperiod för att bryta en beteendekedja, eller resten av hundens liv beroende på hund och ägare.

1. Frontfäst sele, VGW-bälte

En stadig sele som fungerar precis som en vanlig sele, med enda skillnaden att koppelfästet sitter mitt fram på bröstet. När hunden drar i kopplet vänds den automatiskt mot ägaren och förlorar sin ”drag-kraft” framåt. Kräver ingen tillvänjningsperiod, mycket snäll mot hunden.

VGW-bältet är mitt förstaval!

2. Grimma

Halti, gentle leader, canny collar är de vanligaste varianterna, och de fungerar alla som grimman på en häst, d v s man sätter dem runt huvudet på hunden. När hunden drar vänds huvudet mot ägaren, och man får kontroll över situationen. Haltin brukar vara billigast. GL och CC är både dyrare och svårare att få tag på, men väl värda besväret eftersom kvalitén är bättre och de oftast är bekvämare (mjukare) för hunden. CC har koppelfästet vid nacken, och är därmed enklare att hantera med en liten hund.

Även om det kan se ”grymt” ut att sätta på hunden en grimma, så garanterar jag att det långsiktigt är mycket grymmare att låta hunden dra i ett halsband och kanske förstöra sina luftvägar.

Om du vänjer hunden lugnt och stegvis vid grimman och låter den föregå den roliga promenaden, blir den snart välkommen av din hund! Sätt gärna ett färgglatt band i nosremmen, så slipper du konstiga blickar.

Grimman har den fördelen att man antingen kan fästa kopplet direkt i grimman för maximal kontroll, eller också fäster man en rem mellan grimman och halsbandet och får ett "mellanting" mellan grimma och halsband.

Vänja hunden vid grimman steg för steg:

  1. Låt hunden undersöka grimman i lugn och ro. Beröm den och uppmuntra intresset.
  2. Klicka när hunden rör vid grimman med nosen (targetträning)
  3. Håll upp grimman med uppknäppt nackrem, klicka när hunden rör vid nosdelen.
  4. Klicka när hunden sticker igenom nosen, ev kan du behöva locka med en godbit de första gångerna. Först när hunden visar glädje när du tar fram grimman, bestämt sticker i nosen, och håller kvar nosen ett par sekunder går du vidare till nästa steg.
  5. Knäpp nackremmen framför hunden och ge en godisbit precis efter, för att kontrollera att hunden inte reagerar negativt på ljudet. Om så är fallet, ta lite tid att betinga ljudet av spännet, på samma sätt som du betingade din klicker i början (ljud + godis så många gånger som behövs)
  6. Ha nackremmen lång. När hunden har stuckit genom nosen knäpper du nackremmen. Om du har betingad ljudet av spännet behöver du inte klicka, bara belöna.
  7. Korta gradvis in nackremmen så att grimman sitter korrekt.
  8. Låt hunden ha på sig grimman under korta, roliga, kravlösa promenader eller träningsstunder, UTAN att fästa kopplet i grimman.
  9. Fäst slutligen kopplet i grimman, utöka tiden som hunden har grimman på sig.

Om man vänjer hunden stegvis, med mycket belöning, och låter hunden bestämma takten brukar den gilla sin grimma. Försöker den trots allt ta av grimman med tassarna eller skrapa nosen mot något, är det bara att bryta lugnt genom att lyfta upp hundens huvud. Klicka och belöna ofta bara för att hunden går fint i sin grimma!

Båda dessa hjälpmedel bör kombineras med träning för bästa resultat. Om vi hindrar hunden att dra, måste vi också visa en att alternativet - att gå fint - lönar sig mera!

Att använda störningar som belöningar

Ofta när man är ute så händer något som får hundens uppmärksamhet som vi inte kan tävla med: en katt eller kanin springer förbi, grannhunden dyker upp, en fasan flyger över stigen. Glömt är vårat godis, hunden har bara “framåt!” i huvudet. Hur konkurrerar man med detta?

Jag försöker se dessa tillfällena som fantastiska träningslägen: här har jag kontroll över något som min hund VERKLIGEN vill ha! Träningen är likadan: drar min hund kommer hon inte framåt. Men som belöning använder jag istället för godis precis det hon vill ha. Så fort hon ger efter och tar kontakt släpper jag fram henne till hunden (förutsatt att det är en kompis) / hålet i buskarna där katten försvann / snåret som fortfarande luktar fasan. Jag kan tom ge henne varsågod att jaga den där kaninen, om vi är på lämpligt område och den ändå är utom räckhåll.

Detta är ett exempel på ”Premacks princip”. I praktiken: att få lov att jaga kanin (under kontrollerade former) verkar förstärkande på att gå fint i koppel, eller med andra ord: att gå fint i koppel kan belönas med att jaga kanin.

Jag kan bara konstatera att det fungerar utmärkt och varmt rekommendera att man ANVÄNDER störningarna i träningen istället för att undvika dem.

12 Aug 2014

Dela

Nytt i bloggen

Senast skrivna artiklar

Team Kelpiestuds

Design av SussCreations i N.nu-hemsidesystem