Den är min! Hundar som vaktar

De flesta av oss har sett det någon gång: man närmar sig sin hund när den äter ett riktigt smaskigt grisöra. Hunden märker att man kommer och stelnar till, den slutar tugga, den blir vaksam. När den ser att det är en känd och omtyckt människa som närmar sig så fortsätter den lugnt att tugga, eller flyttar sig lite längre bort med sin skatt om den vill vara ifred. Vissa hundar kommer fram och visar stolta upp sitt öra, kanske människan vill smaka?

En annan kategori av hundar är övertygade om att de riskerar att förlora sitt öra, och tänker inte ge upp det utan en strid!

Hundägare får lära sig att "om man har ett bra ledarskap över sin hund ska den kunna ta vad som helst från hunden när som helst, och alla tendenser till motstånd bör kvävas i sin linda (för så gör ju ledaren för vargflocken)". Men är det verkligen sant, och finns det kanske effektivare sätt att lära sin hund att inte vakta än att använda våld?

Orsaker till att hunden vaktar

Vaktbeteendet är en egenskap bland andra egenskaper hos våra hundar (kamplust, apporteringsvilja, självständighet, osv). Precis som andra egenskaper är det väldigt olika från hund till hund hur stor ”vaktlust” de har medfött, och precis som andra beteenden kan ”vaktbeteenden” förstärkas eller försvagas med träning.

Att hunden vaktar beror oftast i grunden på att den känner sig osäker, den litar inte på att den ska få ha sin resurs ifred. Kanske har den lärt sig detta av erfarenhet, kanske ligger det "förprogrammerat".

Viktigt att veta är att en hund respekterar en annan hunds rätt till sin mat / sovplats / leksak, och att området runt en hunds mun är fredat även om det är en svag eller "ranglåg" individ. Att vakta är en överlevnadsinstinkt, och en gång i tiden en nödvändig färdighet för en hund. Att hunden vaktar har alltså ingenting att göra med att hunden "dominerar" eller "vill ta över ledarskapet".

En annan stor anledning till att hundar vaktar är: vi lär dem. Hunden tar din strumpa och bjuder in till en vild lek med den. Du blir irriterad, säger till hunden att lägga av, och tar tillbaka strumpan. Nästa gång hunden ser strumpan är strumpan fortfarande lika rolig att leka med, men när du närmar dig kommer den ihåg det som hände sist och backar undan. Du tycker att hunden ska låta bli dina strumpor och visar ditt missnöje. Ytterligare nästa gång tar hunden strumpan (den förlorar inte sin tjuskraft bara för att den är ”förbjuden”, dessutom får hunden din uppmärksamhet), och nu när du närmar dig vet den av erfarenhet att obehag följer och strumpan kommer att försvinna. Den markerar på hundspråk ”MIN strumpa, jag hittade den, jag leker med den, och du tänker bara ta den”. Mycket riktigt, du bevisar för hunden att den hade rätt genom att bli arg och ta strumpan...i värsta fall morrar din hund och måttar ett luftbett, och du backar chockad undan. Sedan är ”striden” i full gång, och ingen vinner. Du tränar effektivt din hund att tycka att du är opålitlig och känna att den måste försvara sig, din hund tränar dig lika effektivt i precis samma sak.

Vad vaktar hundar?

En hund vaktar inte bara mat eller leksaker, utan allt som upplevs som en resurs. Självklara saker som tuggben, sovplats, hemmet, eller ägaren är enkla att se och förstå. Lite svårare att förutse är en luktfläck eller en speciell plats i gräset (mina egna hundar har vid ett tillfälle råkat i slagsmål över att få vara närmast husse när han lagade mat). Speciellt knepigt blir det när det rör sig om en kombination, t ex om hunden vaktar sin korg lite grann och sin tennisboll lite grann, så kan kombinationen "ligga i korgen med tennisbollen" utlösa en vaktreaktion som är mycket starkare än de båda sakerna var för sig.

Vaktbeteende är något som hundar verkar ha ovanligt lätt att generalisera, en hund som börjar med att vakta sin tennisboll avancerar ofta till att vakta även andra saker.

Förebyggande åtgärder

Det säger sig självt att man absolut inte bör bestraffa ett beteende som oftast kommer av osäkerhet och brist på tillit!
Låt hunden ha sin mat ifred. Det finns ingen anledning att "bevisa" att man kan ta maten från hunden, om du ska göra något alls kan du förr lägga till en extra smaskig godbit medans hunden äter. På så vis bygger du upp förtroende istället för att bryta ner det.

Håll gärna i tuggleksaker medans hunden tuggar på dem. Använd din andra hand till att klappa och klia på favoritstället.

När det gäller leksaker tycker jag att det är enklast att ha en leksakslåda som inte hunden har tillgång till. På så vis blir inte leksakerna söndertuggade, och de behåller sin tjuskraft. Hunden kan visa att den vill leka genom att "peka" på lådan, eller du kan välja en leksak och bjuda in hunden. Hela "vaktproblemet" försvinner, den kan ju inte vakta något som inte finns.

När leken är slut, var noga med att belöna att hunden lämnade leksaken ifrån sig. För de flesta hundar räcker det bra med beröm och klappar, för andra är det lämpligt att byta med en annan leksak eller en godisbit, Annars kan hunden uppleva att du "stjäl" leksaken, och vägra lämna den ifrån sig. Det roliga med leksaker ska vara att leka ihop med dig, inte ensam! Om hunden vill leka den enerverande leken ”du kan inte ta den” så låt dig INTE lockas att muta hunden. Kom ihåg att det är det beteende som hunden utför när du tar fram godiset / leksaken som blir förstärkt och kommer att upprepas. Se till att det är ett beteende som du gillar, annars bygger du ett problem för framtiden.

Låt hunden ha sin egen bekväma plats (en korg eller en filt), och lär den att gå dit på kommando. Där är hunden trygg, ingen får störa den, och den kan koppla av. Det är naturligt för hundar att respektera varandras val av sovplatser, först till kvarn får bästa platsen. Min Popsy har utvecklat ett system där hon ”låtsas” att någon kommer genom att springa och skälla vid dörren, och när Mårran lämnar sin plats för att hjälpa till att skälla så springer Popsy snabbt som vinden bort och stjäl den. Bara att ta efter!

Vad gör din hund - egentligen?

Vi övergår till hundar som verkligen utgör problem.

För att kunna träna en hund som vaktar måste man först veta exakt vad den gör, så att man kan avgöra om den vaktar eller inte i varje givet ögonblick. Eftersom vi (tyvärr) inte kan veta vad hunden tänker eller känner, måste vi fokusera på vad den faktiskt gör. De flesta hundar följer följande beteendestegring (inte nödvändigtvis i denna ordningen):

  1. Hunden stelnar till och/eller låser blicken. Den slutar tugga, och stirrar ut i luften (sällan direkt på det den anser vara ett hot).
  2. Den ökar tempot och intensiteten i tuggandet eller ätandet. Detta är hundens sätt att säga "JAG äter detta, och jag tänker inte dela med mig, tack så mycket."
  3. Ett dovt morrande börjar i hundens strupe, som stegras om "hotet" inte försvinner.
  4. Hunden visar sina tänder. "Ser du vilken fiende jag kan vara om du tvingar mig att försvara det som är mitt?"
  5. Hunden måttar ett luftbett, den missar med vilje. Den som tror att den var "tillräckligt snabb för att komma undan" bör tänka igen, vilken hund som helst har snabbare reaktionstid än en elitidrottsman som väntar på startpistolen. Missar hunden så är det för att den menade att missa.
  6. När hunden känner att den inte har något annat väl, så biter den. De flesta hundar har väl utvecklade bithämningar och skadar sällan, men det finns hundar som verkligen gör skada i detta läget. Eftersom vår första reaktion är att rygga tillbaka och rycka åt oss handen blir skadan dessutom ännu större.

Vissa hundar hoppar helt och hållet över flera (eller alla) steg och går direkt till attack. Andra visar så subtila signaler att vi inte läser av dem förren det är för sent. Alltså: STUDERA din hund, och försök känna igen hur just din hund beter sig när den vaktar.

Klassisk ombetingning

Som så många andra problembeteenden som bottnar i osäkerhet och rädsla, så är vaktande mycket effektivt att behandla med klassisk ombetingning. Hunden vaktar för att den ser dig (eller någon annan) komma, och tror att detta leder till att den blir av med något. Genom klassisk ombetingning "omprogrammerar" vi hunden, vi vill att den ska se oss komma och veta att det leder till trevliga händelser. Vi vill att den (så småningom) ska uppskatta att vi tar något från den, eftersom det leder till trevliga händelser (som ofta involverar väldigt god mat).

Det första du behöver är en lista över objekt som din hund vaktar. Dela upp listan i kalla objekt (hunden vaktar lite), varma objekt (hunden vaktar mycket) och heta objekt (hunden blir ett rasande monster).

Gör också en lista över utlösande faktorer. En hund kan mycket väl vakta mot husse men inte mot matte. Eller bara när det är mörkt. Eller mot alla hundar utom gula hundar. För att slippa bli överraskad är det viktigt att man känner till så många av dessa faktorerna som möjligt, speciellt som det även här ger starkare reaktioner när dessa kombineras.

Du har redan studerat din hunds vaktbeteenden, och vet hur den reagerar och vilka varningar den ger. Nu ska du titta på din hund när den är riktigt glad, vilka signaler sänder den ut? Hur ser öron, svans och ansikte ut? Det din hund uppvisar när det händer något som gör den glad kommer jag att kalla för en "jippie-respons" (eftersom hunden kanske hade velat säga jippie om den kunnat).

Med denna kunskapen i bagaget kan du göra upp din träningsplan. Här följer ett exempel på hur en stegvis plan för objektvaktare kan se ut, stegen kan göras mindre eller större beroende på just din hund. Varje steg ska följas av en jippie-respons innan du går vidare.

  1. Närma dig hunden och ett neutralt objekt (som den inte vaktar) från fem meters avstånd. Ta objektet, ge en godisbit med din andra hand, ge tillbaka objektet, lämna hunden. Upprepa från olika vinklar, med olika tidsintervall. Variera med pauser där du är närvarande, men du närmar dig inte och hunden får inget godis.
  2. Många hundar vaktar intensivare om man närmar sig från längre avstånd. Öka alltså avståndet stegvis (samma objekt).
  3. Lägg till att du klappar hunden på ryggen innan du tar objektet.
  4. Koppla hunden, bind upp den (eller låt någon hålla den). Lägg objektet så att hunden inte når det (ca 1/2 meter från hunden). Gör flera upprepningar av att ta objektet, ge godis, lägga tillbaka objektet.
    Byt till ett av hundens kalla objekt, upprepa samma sak. Öka avståndet stegvis så att du kan närma dig från 10 meters håll. Var noga med att få en jippie-respons på varje steg innan du ökar avståndet!
  5. Ge hunden objektet som använts i steg 4, utan att släppa det. När hundens mun rör vid objektet berömmer du, tar tillbaka objektet, och ger riktigt bra belöning. Upprepa omedelbart flera gånger.
  6. Ge hunden samma objekt, släpp det 1/2 sekund, ta tillbaka det, berätta för hunden vilket oerhört genialiskt drag det var att ge dig objektet.
  7. Öka stegvis tiden som hunden har objektet till 5 sekunder.
  8. Ge objektet, lämna hunden ca två meter, närma dig hunden, ta objektet, belöna rikligt. Öka stegvis avståndet till 20 meter.
  9. Öka tiden du väntar innan du närmar dig hunden efter att ha lämnat den. Vaktande ökar ofta i förhållande till hur länge hunden har fått ha objektet. När du ökar ett kriterie (tiden du är borta) så minskar du ett annat (avståndet till hunden).
  10. Lämna rummet. Var borta stegvis längre tid.
  11. Låt hunden vara lös, lämna objektet på golvet och låt hunden själv ta föremålet. Ta tillbaka föremålet så fort hunden tagit det, belöna rikligt.
  12. Låt hunden ha objektet stegvis längre tid innan du tar det.
  13. Upprepa steg 4-12 för alla kalla objekt. Sedan alla varma. Till slut alla heta.
  14. Upprepa steg 4-13 med alla människor som handskas med hunden, en i taget. För varje gång kommer det att bli enklare och gå snabbare.

Viktigt att tänka på:

Var noga med att hela tiden jobba med hunden på en nivå som den klarar att hantera. Den "gräns" där du får en vaktrespons kallas för tröskelvärde. För bästa resultat bör du jobba nära hundens tröskelvärde, men aldrig över. Tröskelvärdet är inte statiskt, utan kan ändras beroende på omständigheterna.

Jag kan inte nog betona vikten av en jippie-respons på varje steg innan du går vidare. Hunden ska tänka "Hurra, matte tar min leksak, snart får jag rostbiff!". Det tar tid att ändra hundens känslor och associationer. Låt det ta tid.

Om du känner att du fastnar på något steg, så försök hitta "mellansteg" som gör det lättare för din hund. Du kan också försöka med samma övning på en annan plats, vid en annan tid, be någon annan prova övningen med din hund, osv. Du bör alltid ha en reservplan i form av tre sätt att göra övningen enklare för din hund, om ni verkligen kör fast.

Kom ihåg att hunden tränar alltid, inte bara när du tycker att ni tränar. Det är viktigt att vara konsekvent när man tränar med klassisk betingning: att ta leksaken betyder ALLTID rostbiff, oavsett om hunden hugger dig i handen (vi bygger en association "leksak försvinner gör att rostbiff dyker upp", det har ingenting att göra med hur hunden beter sig) och rostbiff existerar inte vid andra tillfällen. Det går alltså inte att slarva mellan träningstillfällena.

En hund som är "uppvärmd" (vet att nu leker vi leken där matte tar min leksak och ger mig godis) klarar mycket svårare saker än en hund som gör dagens första repetition. Det är viktigt att träna många "första repetitioner", i nödlägen får man oftast bara ett försök! Ha gärna godiset gömt i en luktsäker behållare, du vill inte vara beroende av att hunden vet att det vankas mat för att låta bli att vakta. Den ska VETA, utom alla tvivel, att när du tar leksaken så kommer rostbiff att uppenbara sig.

Lär hunden ett alternativt beteende

På vissa hundar beror inte vaktandet på osäkerhet eller rädsla för att resursen ska försvinna, utan de har helt enkelt lärt sig vilket beteende som leder till önskat resultat och använder det, fullt medvetna om vad de gör (Popsy vaktade under ett helt år hissen i huset där vi bodde, bara för att hon tyckte att det var kul när folk reagerade och backade undan). För dessa hundarna är det bättre att plocka fram klickern och lära in ett alternativ som inte går att kombinera med problembeteendet.

För en hund som vaktar platser är det lämpligt att lära in en target, antingen handtarget (den följer handen med nosen till den plats som du vill placera den på), tasstarget (du lägger musmattan på lämpligt ställe), eller filttarget (hunden lär sig springa bort och lägga sig på en speciell filt).

Leksaksvaktaren blir problemfri genom att lära sig apportera och lämna i handen.

Matskålsvaktaren lär man backa undan, eller vända bort huvudet.

Hunden som vaktar sin ägare kan istället få hålla ögonkontakt på kommando och gå fot, eller bära en leksak.

Välj ett beteende som passar dig och din hund, träna det först under enkla omständigheter tills ni får bra flyt, öka sedan svårigheterna gradvis tills hunden klarar att utföra det nya beteendet även i "skarpt läge". Jag tänker inte gå in vidare på HUR man klickertränar i denna artikeln, det finns gott om utmärkta artiklar som täcker detta.

 

Problembeteende?

Vad är det som avgör om din hund har problem med vaktande eller inte? Det är du! Såvida inte din hund mår dåligt av att vakta ( tex blir väldigt stressad och inte kan äta i lugn och ro), och inte de människor som vistas runt hunden upplever att det är ett problem, så är det inte heller något du "måste" jobba bort. Jag känner ägare till notoriska vaktare av allt möjligt, som väljer att lägga sin tid på att träna annat som känns viktigare. De mutar eller avleder när det verkligen behövs, och lämnar annars hunden ifred tills den tröttnar på att vakta eller har ätit upp maten / tuggbenet. Dygnet har bara 24 timmar, välj att lägga din träningstid på sådant som känns viktigt för dig och din hund istället för på sådant som andra tycker att ni "borde" träna!

12 Aug 2014

Dela

Nytt i bloggen

Senast skrivna artiklar

Team Kelpiestuds

Design av SussCreations i N.nu-hemsidesystem